Har funderat på hur det ibland liksom blir ansamlingar av problem, att allt händer samtidigt. Man har inte tid att reda ut det ena innan det andra händer. Det är svårt att hitta tillbaka till början och man glömmer så lätt av vad det var som hände då ...
Funderar mycket på vad min goda vän Kristina skriver om på sin blogg - det är viktigt att dokumentera! I scrapvärlden är det ofta det gulliga, söta, kula, spännande som blir dokumenterat men sällan det hemska, äckliga och otrevliga. Livet är ju inte bara rosa moln (citerar... ) utan mer jämna plågor med några berg och en del djupa dalar.
Det är kanske dags att börja scrappa de stora och små svarta hål, som i alla fall jag trillar ner i med mer eller mindre jämna mellanrum. Inget gulligt, fint eller trevligt med det alls. Vill man inte läsa, finns alltid friheten att gå ifrån min blogg. Sedan kan det alltid lyftas till något positivt, när man har kravlat sig över kanten på hålet igen... någonstans med vissheten om att det förhoppningsvis dröjer ett tag tills man snubblar/trillar/faller ner igen. Vi får se vad mina löss och jag kommer fram till.
